Sen i sommras och fram till nu har jag drabbats av förkylning, efter feber och nu influensa. Jag har varit skadad och haft motgångar. Tufft. När influensan tog mig med storm fick jag på något sätt nog. Varför ska jag aldrig få hålla mig frisk? 

 

Sen i sommars har jag ändå haft min friskaste period. Mindre ångest. Lugnare person. Mer säker på mig själv. Mått bättre psykiskt. Detta påmminde mig min kära mor om igår.

 

Claes - en cool man som gick i gympaskor året om och alltid hade en gul skjorta -  sa till min mamma när jag fick magsjuka en gång under min ätstörning "att kroppen har tid för att vara sjuk tyder på att hon är friskare psykikst". Det ligger något i det och jag hoppas det är sant.

 

Sen hoppas jag innerligt att jag har tagit igen all sjukdom nu och att det är slut på skador och feberdagar. Jag hoppas att jag kan fortsätta min resa mot ett piggare jag och att jag får fortsätta må bra

 

Sen i sommras har jag, trots skador och sjukdomar, även blivit starkare fysiskt vilket för mig tyder på att jag har mer ork och tar hand om mig. 

 

Vad vill jag säga med detta?

 

Jo!

Om det aldrig känns som om ni får leva - att ni ständigt drabbas av motgångar - KÄMPA PÅ! Ge för guds skull inte upp. Jag tänker fortsätta kämpa även om jag ska vara sjuk och skada mig. För någon dag ska banne mig jag också få leva life :) 

 

Kram!

 

Deppar över det otroligt fina väder denna vecka har bjudit på och jag har legat inne - får kolla på bilder istället.